När man är liten vill man bli stor...

Jobbat hela dagen, tar tåget 16.21 från Malmö Central, träffar där på en gammal flamma vilket i och för sig var trevligt. På tåget trånar jag efter en ny frisyr när jag bläddrar i en tidning med en massa modellvackra skönheter med snygga frisyrer och felfri hy, inser samtidigt att mitt hår är totalt omöjligt...vad gör man? Hur klipper man sitt hår så att frisyren håller sig någorlunda som det är efter man lämnat salongen?
Jaja, väl framme i vår lilla by går jag med raska steg till dagiset och möter där världens goaste lille kille som kramar mig hårt. Ja, han blir så glad och varm i hela kroppen av att se mig! Men jag vet att han har haft en härlig dag på dagis och inte tänkt på mig särskilt mycket. En innerlig kram och sen är det snabbt tillbaks till bilarna och nallarna. "Titta, mamma, tut-tut".
Ner i vagnen, hemåt, sätta på ris, fisken i ugnen, såsen blandas. Noel vill upp, skriker förtvivlat för att vi måste stanna nere när maten står på spisen. Sen kommer pappa hem. Äta, dricka, tvätta händerna. Glad och ledsen (trött) sen upp på ovanvåningen, läsa saga, busa lite, borsta tänderna. Läggdags! Noel somnade som en stock.
Ner för trappan, ta hand om disken, plocka undan, vika tvätt från tvättstället som hängt där i två dagar. Sätta på kaffe, ner i tvättstugan, lägga in en ny tvätt som sen ska hängas. Nu har jag druckit lite kaffe och suttit ner en stund. Vad härligt det är vara vuxen och mamma! Inte konstigt att det är det man längtar efter under hela tonåren...;-)